Vi reagerar över ledarsidans påstående att företagare kommer lindrigare undan skattemässigt, skriver Margareth Söderlind ordförande och Thomas Matsson regionchef för Företagarna i Kronoberg.
Smålandsposten skriver på ledarplats den 13 januari att företagare med hjälp av 3:12-reglerna kommer betydligt lindrigare undan skattemässigt, än en anställd med hög inkomst. Påståendet baseraas på en DI-artikel, som i sin tur citerar Skatteverkets chef Ingemar Hansson. De s.k. 3:12-reglerna avser här hur utdelning i aktiebolag ska beskattas, när den lämnas till ägare i fåmansbolag (företag med ett fåtal ägare, vilket kan vara också väldigt stora företag). I dessa fall beskattas företagarens lön i bolaget som alla andra anställdas och den vinst, som eventuellt kan tas ut som utdelning, beskattas först i företaget med 26,3 procent och därefter hos den som tar emot utdelningen. Sammanlagt ger detta en skatt på utdelningen på c:a 41 - 68 procent, beroende på storleken. Ledarsidan glömmer bolagsbeskattningen!
För det andra är företagare i de flesta fall inte ägare till aktiebolag, utan driver enskild firma eller handelsbolag. För alla dessa finns inte 3:12-regler, utan de beskattas som alla anställda, förutom att de dessutom själva får administrera och redovisa skatt och egenavgifter på sig själva till staten, utan särskild ersättning.
De är också utsatta för en diskriminering i skattehänseende via inkomstskattelagens regler för familjeföretag. Har du en make/maka anställd läggs inkomsten över en viss nivå på din egen inkomst och beskattas där, liksom du får skatta och betala egenavgifter också på den lön du eventuellt ger till ditt feriearbetande barn, som inte har fyllt 16 år.
Skulle det sedan vara så att du har ett aktiebolag som utvecklas väl, så att du får en bra reavinst när du en gång säljer det, så beskattas också en sådan vinst hårdare än för de vinster en vanlig löntagare gör på sina fond- eller aktieplaceringar. Vinster på aktier i andras bolag räknas som kapitalinkomster, medan vinster på aktier i eget bolag betraktas om lön, om vinsten är för stor.
Som småföretagare är vi vana vid att kämpa på i det tysta, och vi försöker att inte klaga på skatterna och på att våra ersättningar från såväl sjukförsäkring som a-kassa är sämre än för de anställda, men om man på ledarplats i Smp försöker leda i bevis att företagare kommer lindrigare undan så reagerar vi.

Margareth Söderlind
Ordförande Företagarna Kronoberg

Thomas Mattsson
Regionchef Företagarna Kronoberg

Nya uppgifter gör gällande att Microsoft arbetar på att ta Kinect från Xbox 360 till kommande bärbara datorer med Windows 8.

Gymnasieskolorna i länet satsar alltmer på marknadsföring. I år handlar det om pengar som motsvarar minst 18 lärartjänster.
Men färsk forskning från Linnéuniversitet visar att det inte är reklam som får eleverna att bestämma sig för gymnasieskola. Snacket på stan, omdömen från tidigare elever och öppna hus är mycket viktigare.
Organisationssociolog Bengt-Åke Gustafsson på Linnéuniversitetet forskar om varumärkning av gymnasieskolor i Växjö.
Undersökningen har precis blivit färdig och delar av den kan presenteras i Smålandsposten i dag.
– En fråga var om information och reklam var viktigt. Det visade sig att oavsett skola spelade det väldigt liten roll. Knappast någon. Skolornas hemsidor brydde man sig inte alls om, säger Bengt-Åke Gustafsson.
Däremot var skolornas öppna hus lite viktigare.
– De hade större betydelse för dem som valde friskolor, säger Bengt-Åke Gustafsson.
Framför allt visar enkäten att det är vad andra elever säger, och vad folk snackar om på stan, som spelar in i valet av skola.
Ingen hade valt en skola för att man trodde att det var lättare att få bra betyg där. Skolans lokaler spelade större roll för dem som valt en friskola, än för dem som valt kommunal skola.
– Skolorna tycks vända sig till olika grupper. Många av dem som valde friskola skrev att de valt den just för att den är liten, den upplevs nära. Medan de som valt Katedral och Teknikum valt den för att den är stor och för att det finns en mångfald, säger Bengt-Åke Gustafsson.

Läs mer i dagens Smålandsposten.
Tycker du att skolornas marknadsföring håller vad de lovar? Tyck till här på smp.se eller hör av dig till Helena Söderlundh, helena.soderlundh@smp.se eller ring 0470-770484

Fredrik Håkansson Lundh är född i Älmhult har en lång bakgrund inom Ikea, skriver företaget i ett pressmeddelande.
Idag jobbar han som varuhuschef i Danmark.
Johanna Gbenplay tillträder som ställföreträdande varuhuschef den 1 februari. De senaste två åren har hon arbetat som chef för Kommunikation och inredning på Ikea-varuhuset i Älmhult.
Den ordinarie tjänsten som varuhuschef har inte varit tillsatt sedan den 1 september förra året, då Mari Gustafsson lämnade Älmhult för Haparanda.

På onsdag den 1 februari är det sista dagen för alla niondeklassare att gör sitt gymnasieval.
I gårdagens Smålandsposten och med fortsättning i dagens tidning har vår Inblicksgrupp kartlagt gymnasievalet och gymnasieskolornas kamp om eleverna. För det är numera verkligen en kamp. Många aktörer på marknaden och många miljoner som läggs på marknadsföring med det givna målet - sök till vår skola.
Men enligt ny forskning från Linnéuniversitetet i Växjö är det inte reklam som får niorna att bestämma sig för att söka till en viss skola. Det är helt andra saker. Snacket på stan, vad andra ungdomar säger om skolorna och till viss del skolornas "öppna hus".
Organisationssociolog Bengt-Åke Gustafsson har precis blivit färdig med en undersökning som påvisar detta.
Reportagen om gymnasieskolan finns på sidorna B 10-13.
Bengt-Åke Gustafsson ger också sin syn på vad han tror kommer att hända på gymnasiemarknaden i Kronoberg i framtiden.
På smp.se kan du tycka till om skolornas marknadsföring. Håller skolorna vad de lovar?
På lördag är det Kulturnatt i Växjö. Musikaliska bussturer, utställningar, konserter, interkulturella möten och mycket mera. Tanken är att kulturnatten ska erbjuda något för alla. Det är 22:e gången den arrangeras. Information om kulturnatten finns i vår Fredagsbilaga.
I dag är det den 27 januari. Förintelsens minnesdag. Den 27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz. Då uppdagades, på allvar, det fruktansvärda folkmord som nazisterna gjort sig skyldiga till.
2005 deklarerade FN den 27 januari som internationell minnesdag och sedan 1999 har det varit en nationell minnesdag.

Framför datorerna satt ytterligare tusentals intresserade. Enligt statistiken startades livesändningen cirka 15 000 gånger under de två timmar sände. Ni som missade tisdagens sändning kan nu se hela matchen, samt intervjuer med Östers sportchef Peter Kuno Johansson och spelare, i repris.
Som jag tidigare skrivit är SMP-live i gång med sin mest intensiva vecka någonsin. I går var vi på plats i konserthuset i Växjö tillsammans med hundratals lärare från södra Sverige. Växjökonferensen har anordnats i 23 år och årets tema är "Skolsverige vässar klorna - lärandets villkor i förändring". SMP-live sände under pauserna av konferensen och gäster i studion var bland annat Linnéuniversitetets Stefan Höjelid, politiolog, Lena Fritzén, prorektor och Bengt Åke Gustafsson, sociolog. De pratade om Socialdemokraternas kris, Kamprads miljarddonation och gymnasieskolornas marknadsföring. Det sistnämnda kan ni läsa mer om på dagens Inblickssidor i Smålandsposten.
I dag fortsätter vi sända från konserthuset. Vid lunchtid, klockan 12.30, kommer Bo Levin, lärare på Teknikum, till vår studio. Han ska debattera gymnasielärarnas arbetssituation tillsammans med Renée Jaramillo (KD), gymnasienämndens ordförande. Ett par timmar senare är vi tillbaka i studio 1 på Linnégatan i Växjö. Det är dags för en ny match i elitserien. Växjö Lakers möter Frölunda och gäst i studion är Johan Andersson, spelaren som representerat båda klubbarna, men som nu saknas på grund av en handskada.

Lagerarbetaren la undan tio Ikeapåsar, stöld hävdade företaget och sparkade mannen

IKEA: Ärlighet är en av våra grundstenar.

20-åring klar för klubben.

Ericssonaktien störtdök när Stockholmsbörsen öppnade i morse

Företaget har visat oväntat svaga resultat.

KAIZERS ORCHESTRA
Violeta violeta vol II
(Kaizerecords/Universal)
3/5
Norges just nu största band har kommit fram till del två i sin trilogi om den synska och excentriska Beatrice och hennes man som kidnappar dottern. Trots att bandet sjunger på sitt modersmål har de nått framgångar utanför det land där norrmännen bor. Musiken har tydliga rötter i rock och pop men också inslag av soul, ska, country och östeuropeisk folkmusik och det är svårt att inte försöka sjunga med. Med hjälp av texthäftet går det ganska bra. Man behöver inte ha allt för mycket fantasi för att tänka sig det här på en festival full med svajande armar.
OLA CLAESSON

CHRIS ISAAK
Beyond the sun
(Vanguard records)
3/5
Ingen blir väl överraskad när Chris Isaak gör en hyllningsskiva till legendariska Sun Records. Överraskningen är snarare att det tog så lång tid. Sun Records var hem för tidiga Elvis Presley, Johnny Cash, Jerry Lee Lewis och Carl Perkins och Isaak kan förstås det här. Att Elvis dominerar är lika uppenbart som oundvikligt. Men såsiga I can¤t help falling in love hade vi väl klarat oss utan? Den gjordes, i likhet med It¤s now or never, först efter att Elvis lämnat Sun. Skivan är en glad och svängig klackspark, men borde ändå ha kunnat bli mer. Innehåller också nya Isaak-originalet Live it up.
OLA CLAESSON

KATHLEEN EDWARDS
Voyageur
(Rounder/Universal)
4/5
I det lite sorgliga kapitlet artister som förtjänar mer uppmärksamhet är kanadensiska Kathleen Edwards en ständig favorit som i alla fall hittar nya fans för varje skiva. Hon gör snäll och varm pop som ändå inte är urvattnad. Inte den lättaste balansgången. Ibland rockar hon lite, men det avslappnade leendet håller i sig. Hennes musik kan göra en grå vinterdag lite soligare och varmare. Hennes röst låter som en varm kopp te känns efter en lång promenad. Lyssna, le och njut av de humoristiskt sorgliga öden som skildras. Gå sedan vidare till hennes tre tidigare skivor och hitta nya vänner.
OLA CLAESSON

BENJAMIN FRANCIS LEFTWICH
Last smoke before the snowstorm
(Dirty hit/Border)
4/5
If you crashed your car into your best friends house, would you be quiet as words came out of their mouth. Vissa öppningsrader är bättre än andra. Även om den här engelska 22-åringens debut väldigt sällan blir mer än en viskning skulle man aldrig få för sig att överrösta eller avbryta honom. Han måste få sjunga till punkt först. Det är akustisk gitarr, orgel och körer direkt från kyrkan. Man vill flytta ut på landet, sätta sig på verandan med utsikt över sjön, lyssna på när vinden prasslar i löven och aldrig mer stressa. Imorgon börjar semestern.
OLA CLAESSON

PEARL FICTION
Painted Wolf
(BIBBI RECORDS/SONY)
3/5
Med en röst som klonad ifrån Juvelens rör sig Per Störby över 80-talsinfluerade ljudvågor. Den tidigare Zeigeist-frontmannen handskas mestadels med sång, synth och datorframställda trumslag. Pearl Fiction plockar electrobomull på ungefär samma fält som Jamiroquai, Prince och Empire Of The Sun. Dansantare musik för den som gärna bläddrar bakåt i skivbackar och alltid ser fram emot helgen. Det är lummiga, melodiösa slingor som löper genom varje spår. Pearl Fiction har gjort en generellt sett ganska innehållslös, men väldigt snyggt paketerad indiepop.
HATEFF MOUSAVIYAN

GUSTAV LUNDGREN
Plays Django Reinhardt
(Lundgren Music)
4/5
Gustav Lundgren är bara dryga 30 år gammal, men turnerar sedan många år världen runt med sin gitarr, och redan kommer han ut med ett åttonde album i eget namn. Det är imponerande bara det. Men när man hör hur hans hypervirtuosa spel blandas med en stilsäker genrekänsla som spänner över mycket och skapar korsningar av oväntade slag, blir man rent överväldigad. Som titeln på plattan anger är det musik av ikonen Django Reinhardt som framförs här, men bortsett från några få nummer är det föga pietetsfullt gjort. Istället är det nya djärva grepp och arrangemang, som gör att Djangos musik låter som man sällan, om någonsin, har hört den förr.
MAGNUS NILSSON

SEAN PAUL
Tomahawk Technique
(ATLANTIC)
2/5
Sean Paul har glänst, men om man räknar efter så var det visst några år sedan han var på sin karriärs topp. Då spelades Like glue, Baby boy och Temperature i saltstänkta jamaicanska toner. Det är lurigt, artister som Sean Paul vaggar in mig i någon skev illusion om att det är möjligt att göra bara en sista sådan där kanonbra platta. Istället får vi en 39-åring sjungandes om drömtjejer och weddingcrashers. Dags att påminna sig om att allt som har glänst, glänser inte för evigt. Herr Paul har minsann blivit bra matt i polishen.
LOUICE PETERSSON

THE BIG PINK
Future this
(4AD/Playground)
2/5
Det är lätt att blåsa upp något. Larmiga gitarrer, en tjock syntbas, breakbeats, random elektroniska ljud och några svulstiga refränger. Och visst, det låter mycket. Men innehållet kan ändå eka förvånansvärt tomt. Det är brittiska duon The Big pink ett smärtsamt bevis på när de nu följer upp 2009 års halvhyllade debut A brief history of love. Ett ängsligare och mer stelopererat försök att förena Jesus and Mary chain-manglande rock med ett dansgolv är svårt att hitta denna sidan 2010.
Det är först när de lutar sig tillbaka i en låt som Give it up som man kan skönja att det finns ett hjärta bakom all attityd.
ANDREAS WESTERGREN

LALEH
Sjung
(Lost army/Warner)
3/5
I vanlig ordning duktig Laleh. Hon finslipar det som redan bemästras så väl (läs: ballader med sorg och hopp som återkommande teman). Och vad som först låter som rent sömnförebyggande tempolyft, framstår snart som ever-so självklart i hennes repertoar. För att stämpla någon slags 2012-ig relevans på det hela ger hon sig in på lite teknisk överkurs i slutet av In The Comet. Jag gillar dock hennes miniförsök att av-akustifiera sig själv där. Oavsett vad så genomsyras all hennes musik av viljan att greppa något större. Det är identitet i hennes texter, ett magert sagosamhälle i melodierna bakom.
Den fysiska albumutgåvan innehåller Lalehs hyllade tolkningar ifrån Så Mycket Bättre. Personligen känner jag inte särskilt mycket inför dessa. Det är kul, på något sätt ändå, att hon har blivit folkkär i och med deltagandet i programmet. Men det blir lite som en genväg en artist med hennes förmågor egentligen inte ska behöva ta. TV4, bästa sändningstid. Simpel matematik. Vad jag menar är att Laleh, i detta fall, är en lätt utbytbar variabel. Lite good old hipstertänk nu, möjligen, men jag anser att hon förtjänade uppmärksamheten även innan de halvmobbade tolkningarna utkom.
Sjung får en stark trea. För att jag inte kan bestämma mig ifall hon gör sig bäst på svenska eller engelska, för att det är lättsmält tänk-bara-litegrann-utanför-boxen-pop. För att Laleh inte lägger energi på att förklara sitt eget unikum. Men sen är det även viktigt att betänka den soniska nättheten. Det är inte jättepositivt att sakna tuggmotstånd. Och Laleh är fortfarande i en himla safe-zone rent melodiskt. Men det är överlag ett trevligt, behagligt skivsläpp som förhoppningsvis växer på en efter ett par veckor.
HATEFF MOUSAVIYAN

TOMAS ANDERSSON WIJ
Romantiken
(Razzia)
4/5
Det kan vara så att Romantiken är det fulländade Tomas Andersson Wij-albumet.
Här finns alla sidor av TAW. De breda politiska ansatserna, som raderna om de nya svenska statarna i Bläckfisken. De nostalgiska tillbakablickarna: om kärlek i det ironiska året 1995 (Kärlek 95) eller om att poga i en vattenpöl till ett bortglömt band 1987 (Sturm und drang). Och den humoristiska självdistansen, den som vi alltid får live men ibland försvinner på skiva, i Då kör vi då. Om att stå på scen ännu en gång trots att man verkligen inte har lust.
Även musikaliskt glimrar det. Andreas Mattsson gör som producent och medkompositör Popsicle-avtryck i exempelvis Jag är på väg till dig. Varje låt har sitt sound. Här finns stråkar och fet produktion men i nästa låt bara piano och akustisk gitarr. Körande gästerna Mauro Scocco, Ane Brun, Ulf Stureson och Bo Sundström tillför men tar inte över.
En av Tomas Andersson Wijs styrkor är att skriva om precis just det vi tänker på just nu. Utan att vi visste att det var så vi tänkte.
Kanske har inte alla pogat i den där vattenpölen till ett bortglömt band och känt doften av patchouli, chorizo och ljummen öl. Kanske blir meningarna "kommer ni ihåg vad vi drömde om, inte fan drömde vi om slicka liv" i Sturm und drang extra starka om man just har gjort det. Men jag vill tro att det är mer allmängiltigt än så.
HELENA SÖDERLUNDH

LAMB OF GOD
Resolution
(Roadrunner)
2/5
Amerikanska Lamb of God är med Resolution framme vid sitt sjunde studioalbum och sparar som vanligt inte på något krut. Det är fullt ställ både vad gäller de instrumentala insatserna såväl som Randy Blythes hårda satsningar vid mikrofonen. Tyvärr håller låtmaterialet inte tillräckligt hög kvalitet för att det någonsin ska bli riktigt intressant. Varken riff eller sångmelodier lyckas bita sig fast och kvar blir bara känslan att vissa av låtarna möjligen skulle ha kunnat användas som utfyllnadsspår på någon platta av Pantera. Resolution betyder en hel del skrik och alldeles för lite ull.
KLAS LUNDGREN

TENNISCOATS
Papa¤s Ear
(Häpna)
4/5
I sin enkelhet, ja just tack vare den, är det här musik som får en att stanna upp och andas ut, varenda spänd muskel i kroppen att slappna av och känna att livet ändå är ganska vackert i all sin ynkedom.
Det är andra gången som Saya och Takashi Ueno i den japanska duon Tenniscoats samarbetar med sina svenska själsfränder Tape. Musiken är – liksom på 2007 års Tan-tan therapy – skör och naivistisk, som sparsmakade akustiska skisser. Sayas sång är ett förstrött gnolande mellan folkpop och barnramsor.
Tenniscoats har ett attitydmässigt släktskap med Maher Shalal Hash Baz men rent musikaliskt är likheterna större med Kama Aina.
BO STRÖBERG

SKRILLEX
Bangarang EP
(Atlantic)
4/5
LA-producenten Sonny Moore ligger då rakt inte på latsidan. Nej tvärtom ryktas det om en kommande fullängdare och hans hemsida skvallrar om få lediga kvällar i vår. Men låt oss först fördjupa oss i denna generöst tilltagna EP. En miss är det lökiga samarbetet med The Doors. Men det är snabbt glömt, när han helt obarmhärtigt manglar sig fram över dubstep och electrohouse. Titelspåret, Kyoto och Right in är bara tre exempel på varför du borde låta Bangarang EP ploga sig fram i din skivsamling. Grabbar som Skrillex äter remixer till frukost. Grabbar som Skrillex välter ett helt dansgolv. Grabbar som Skrillex måste spelas på närmast maxad volym.
LOUICE PETERSSON

Vaktmästaren körde på stjärnan med ismaskinen

Äldre kvinnor i Örebro bands och misshandlades grovt

av män klädda i reflexvästar. 23-åring gripen.

– Det har varit fruktansvärt jobbigt. Det känns som om myndigheter kan göra vad som helst, men rättvisan brukar segra till slut, säger Steen Skogström.
Han är mycket lättad efter domen från kammarrätten i Jönköping som helt går på åkeriets linje. Därmed undanröjs Skatteverkets beslut liksom domen från Förvaltningsrätten i Växjö.
– Jag hade hoppats på att det skulle gå så här, veta kan man ju dock inte göra.
Skogströms Åkeri är ett av de större åkerierna i Kronobergs län och omsätter omkring 77 miljoner kronor och har drygt 35 egna chaufförer.
Mardrömmen började efter Skatteverkets revision som inleddes hösten 2009 och avslutades våren 2010. Skogströms Åkeri påfördes skatter och avgifter med 1,1 miljoner kronor, plus skattetillägg. Bolaget tvingades betala in pengarna och även Steen Skogström privat upptaxerades. Men han har vägrat ge upp.
Enligt skatteutredningen hade åkeriföretaget använt sig av falska fakturor. Skatteverkets beslut byggde på oegentligheter som uppdagats i det numera kursade bolaget Ejdervägen som ordnade lotskörningar, inhyrning av chaufförer, till Skogströms lastbilar.
Det visade sig att Ejdervägen inte redovisade någon lotsverksamhet, att företrädarna dömts för grov brottslighet och att de misstänks ha kopplingar till den så kallade Uppsalamaffian.
– Bolaget lämnade referenser från stora åkerier och hade F-skattsedel. Allt såg väldigt bra ut, därför kom det som en chock när uppgifterna kom fram. Jag kunde inte drömma om att det låg skummisar bakom detta, säger Steen Skogström.
Skatteverket underkände fakturabetalningen från Skogströms Åkeri som för åren 2008 och 2009 till slut hamnade på 2,8 miljoner kronor inklusive moms. Men kammarrätten konstaterar att Skatteverket inte presenterat någon utredning som visar att fakturerad ersättning betalats tillbaka till Skogströms åkeri eller ägaren.
Att bolaget Ejdervägen utan ersättning ställt upp för att åkeriet skulle kunna erbjuda vissa chaufförer svarta löner, bedömer kammarrätten som en avgörande svaghet i Skatteverkets argumentation.

Staffan Götestam är en riktig Astrid Lindgren-veteran. Han har gjort det mesta, från att agera Jonathan i Bröderna Lejonhjärta-filmen till att regissera en rad Astrid-pjäser. 2009 tog han sig an Rasmus på luffen på Oscarsteatern i Stockholm, och året efter plockade han delar av ensemblen in i nästa produktion: Karlsson på taket smyger igen. Nu åker musikalen ut på turné med Växjö som stopp nummer två.
Markoolio har nu gått från Paradis-Oskar till världens bästa Karlsson, medan Benjamin Wahlgren Ingrosso lämnat Rasmus för Lillebror. De blir ett radarpar där kemin verkar fungera utmärkt. Benjamin Wahlgren Ingrosso är en fullfjädrad musikalartist vid 14 års ålder och spelar Lillebror med bravur i både sång- och talpartier. Markoolio är som klippt och skuren för Karlssonrollen. Bufflig, barnslig, självupptagen och rolig.
Så långt är allt bra i Karlsson på taket smyger igen, musikalen som bygger på Astrid Lindgrens tredje och sista bok om den vackra och genomkloka och lagom tjocka mannen i sina bästa år. Föreställningen inleds med att det i tidningen utlyses en belöning på 100 000 kronor för den som fångar det flygande fenomenet på Vasastans himmel. Lillebror vågar inte följa med familjen på solsemester utan stannar hemma för att vakta Karlsson, och därför kommer i sin tur de excentriska Fröken Bock (Hans Wahlgren) och Farbror Julius (Anders Öjebo) för att vakta Lillebror. Givetvis försöker två klantiga tjuvar fånga Karlsson för att få belöningen.
Första akten upplevs som lång, inte minst av min medföljande snart-fyra-åring. För att vara musikal innehåller uppsättningen ovanligt mycket talade partier. Då övergår musikalen till fars, där kvicka vändningar varvas med trötta ordvitsar som barnen i publiken inte förstår och föräldrarna inte uppskattar.
Bäst blir det när det blir fart och fläkt, och det är det också i stora delar. När Karlsson flyger i luften eller det blir fäktning mellan Fröken Bock och Karlsson. Framför allt uppskattar publikens yngre delar tjuvjakten i akt två. Då tjuts det av skratt.
Scenografin är lekfull och fiffig och Anders Berglunds nyskrivna musik rytmisk och medryckande. Men allra bäst blir det i finalnumret då vi får Georg Riedels klassiska Karlssonsignatur. Då blir det Karlsson på taket på riktigt.

Ring, sms:a eller mejla!